Användarinloggning
Meny
Sök företag, föreningar, evenemang, radannonser, bloggar.....
Vill du blogga? Så här gör du
Är du redan medlem? Se till att du är inloggad. Sedan klickar du på "Lägg till blogginlägg" till vänster på startsidan. Är du inte medlem, skapa först ett konto. Skapa konto är gratis och då kan du även lägga in köp- och säljannonser utan kostnad.
Vill aldrig vara utan
Om denna blogg
Ibland känner man att man bara vill vara ensam. Ha lite lugn och ro, inget skrik och gnäll och gråt, inga uppvak på natten, ingen stress med att hinna tillaga frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsfika med jämna mellanrum. Tid att få sätta sig ner i vetskapen om att man int ekommer att bli störd. Att få dricka kaffe sittandes, utan att springa hit och dit och serva de älskade barnen som vill ha hjälp eller bli upplyfta eller ha en leksak.
Så känner alla föräldrar, det är jag ganska säker på. Allla vill vi gärna ha ett andingshål ibland, att få bara vara den man är. Inte Mamman. Inte Pappan. Utan personen. När man har små barn under året så inser jag att det är i stort sett omöjligt (jag är inte den som vill lämna bort så små barn mer än ett par timmar och ännu har inte ens detta hänt i den här familjen), men jag har tänkt tanken och jag har drömt mig bort...
En eftermiddag efter att vi ätit middag och diskberget hade vuxit sig oändligt hög, bebisen kletig av mat i hela anisktet, mat på golvet, och en 4 åring som oavbrutet pratar, sa Mannan att "minns du när det bara var vi? Innan vi fick barn...?" Han log och jag började tänka. Det är inte ofta man verkligen tänker på hur det var IB (innan barnen) men då man gör det så minns man knappt hur det var. Jag komme rihåg att det var tyst, stilla och tid....man hade tid att sitta vid datorn flera timmar per dag, ja halva dagen eller mer om man hade lust. Man kunde se på tv mitt på dagen. Mitt på dagen! Ligga i soffan och bara glo på TV...
Bara ta på sig skorna och promenera ner på centrum och titta i affärer i lugn och ro utan stress...nä jag minns knappt hur det var, men det låter lugnt och skönt. Men vad gjorde man med all tiden? Jag arbetade inte ens heltid liksom. Jag måste ju ha haft en fruktansvärd mycket tid helt enkelt. Visserligen hyrde vi minst en film per dag. Nu blir det en gång i halvåret. Dels pga av tidsbristen men mycket pga orken. Hur ska man orka se en hel film då barnen väl somnat?
Men det måste ha varit ensamt. Tomt. Tyst.
Jag kan inte ens föreställa mig det nu. Även om man har så mycket att göra och tänka på hela tiden nu i livet med barn så skulle jag aldrig vilja vara utan det. Det visste jag ju inte då, men livet blir mer meningsfullt och roligt, berikande och spännande med barn. Och kärleksfullt. All denna kärlek som gör en tårögd om inte varje dag så nästan.
Att få se barnens utveckling, då de är små och lär sig nya saker, samt då de blir större och man kan ha så givande och roliga diskussioner. Jag förundras över hur smarta barn är, de tänker ibland på ett helt annat sätt än en själv. Man är själv så inrutad i sitt tänkande på något vis, och så kommer min 4 åring och säger någonting som jag inte ens funderat över. Eller slutat fundera över. Som vuxen accepterar man kanske bara läget utan ifrågasättande ibland, men barn frågar och undrar och är nyfikna. När förlorade jag den förmågan?
På kvällen då man precis lyckats söva en bebis som verkade vilja vända på dygnet, samt jagat bort en osynlig mygga från 4 åringens kudde, så kan man inte annat än le. Man vet aldrig hur dagen blir med barn, och inte heller natten för den delen!
- discomamman's blog
- Visad 565 gånger
-
Kommentarer
Skriv ny kommentar