Fjällväder

Om denna krönika

Jag heter Terje Pedersen och är uppvuxen i Arjeplog (även där finns det riktiga fjäll). Min kärlek till fjällen och framförallt skidåkningen, har fört mig till Björkliden där jag lever och arbetar. Jag skall i mina krönikor försöka förmedla hur det är att leva här uppe, i ” det nordvästra hörnet” som det ibland kallas av metrologerna, eller som vi som bor här uppe föredrar att kallar det; De riktiga fjällen.

Detta hände naturligtvis i fjollträsk (var annars?), samma dag som jag skulle köra upp längs norrlandskusten i höstas.
Få saker kan uppbringa en sådan maktlös vrede, som en p-bot. Det brinner säkringar i parti och minut. Man känner sig övergiven och lurad av samhället. Varför säljs det så många bilar om det inte finns plats för dem? 
Nu frågar sig givetvis vän av ordning; Det är förvisso trist med p-böter, men vad har detta med fjällväder att göra? Jo, så här:

När jag passerade Uppsala så lunchade jag med min gode vän Harald. Jag berättade naturligtvis om min p-bot, (det är sånt man har vänner till) varvid han förklarade hur han brukade handskades med sina, rätt vanlig förekommande, p-böter.
När den vitglödgade ilskan någorlunda lagt sig, brukade Harald direkt konsumera samma summa på något extravagant som han länga velat ha. På så sätt kunde han intala sig att han köpt något onödig till ett mycket dåligt pris, och detta var lättare att leva med än att få en p-bot, som kändes som att spola ner stålarna på muggen.
En inte helt logisk och genomtänkt strategi kan tyckas, dock värd att pröva.
Mitt nästa stopp var Sundsvall där jag besökte en annan god vän. Han hade nyss köpt en trådlös väderstation vilken han stolt demonstrerade för mig.
Ja, ni fattar. Jag köpte såklart en likadan väderstation med vindmätare, lufttrycksmätare och hela klabbet. Under stora vedermödor satte jag upp givarna på taket och kalibrerade in systemet.
Nu är jag helt beroende av grunkan.
Det första jag gör när jag vaknar är att kontrollera min- och maxtemp.
Jag går upp på nätterna för att kolla om vinden har vänt.
En slav under tekniken har jag blivit.

Vädret är förvisso viktigt i Sverige, men här uppe betyder det allt.  Vi är helt beroende av vädret i fjällen.  Vid fint väder finns det inget bättre ställe att vara på, vid dåligt väder är det helt värdelöst.
Som de flesta fjällbor pratar vi ofta väder när vi möts, och vissa personer tycks ha bättre koll än andra. Ju äldre person, desto större pålitlighet i prognoserna, tycks vara ett bra riktmärke. Ett vanligt förekommande spörsmål, är huruvida YR eller SMHI är tillförlitligast. Länge ansågs YR vara överlägset, tills jag mailade en meteorolog på SMHI och frågade varför de var så mycket sämre. Svaret jag fick var följande: SMHI köper väderdata av YR, och vice versa. Långtidsprognoser köper båda av England. Samma prognoser, annorlunda presentation. Så enkelt var det med det.

Förra veckan hade vi storm. SMHI utfärdade klass 2 varning. Visserligen ingen Gudrun- eller Perstorm, men nog blåste det alltid. Fönstren höll på att skallra sönder och rutorna var helt igenmurade av snö. Inte mycket annat att göra, än att hålla sig inne. Själv hade jag inga problem att förströ mig, jag satt hela kvällen och tittade på min väderstation.  34,3 m/s i byarna! Det är orkanstyrka enligt tabellen. Då kan man med gott samvete hoppa över löppasset.
Stormen blev dock kortvarig och nästa morgon var allt sig likt. Inga nedblåsta tak, ingen ödeläggelse, ingenting. Det krävs nog lite mer än en klass 2 storm, för att rubba fundamenten i vår fjällby.