Välj stad
Meny
Sök företag, föreningar, evenemang, radannonser, bloggar.....
Krönika Lars-Göran Niemi

Om denna krönika
Melodifestivalen pågår för fullt. Ett stort spektakel och snart måste svenska folket omyndigförklaras. Det verkar som delar av befolkningen helt har tappat omdömet. En till synes lätt drogad och barfota Torsten Flinck går vidare. En solariebrun Björn Ranelid med botoxläppar, anses helt plötsligt vara en ambassadör för svensk musik ute i världen
Att sluta i tid, är en egenskap som inte alla innehar. En del individer saknar denna egenskap. I sportens värld, innebär det att glorian hamnar på sned och skaderisken ökar markant. Denna reflektion går att överföra på många idrottare. Nu tänker jag närmast på utförsåkaren Anja Pärson. Jag vill minnas hennes storhetstid, när hon var grym och oslagbar. Nu är det patetiskt att se hennes skidåkning. Hon är långt efter världseliten. Åldern, motivationen och skador har förpassat henne till en medelmåttig utövare.
Mats Sundin med flera, har fått sin tröja upphissad i taket med all rätt. Jag såg inslaget om Mats Sundin på TV. Undrar om han så här efter sin fina karriär, tycker att det var värt att offra sin hälsa på det? Massor av pengar på banken, men en kropp som är helt utsliten. Utsliten höft, ledvärk och nedsatt syn vid 39 års ålder, uppväger inte en upphissad tröja och en massa pengar. Pengarna är givetvis den största boven till att många idrottare förlänger sina karriärer för länge.
Detta resonemang går också att överföra till vanliga människor i karriären. Det finns många exempel på människor, som viger sitt liv åt jobbet. Vi måste inse att vi inte är oersättliga. Det finns alltid duktiga ungdomar, som är beredd att ta vid. Lyssna inte på Reinfeldts utspel, om att jobba till 75 år.
TV-serien ”Winter Classic”, om NHL-lagen New York Rangers och Philadelphias väg till den stora utematchen. En mycket välgjord produktion. Det som slog mig var coachernas roll. Förmedlande av rätt attityd var deras primära uppgift. Det var inte så mycket taktiksnack och uppspelsbågar etc. Att vara coach i NHL kontra elitserien, är två vitt skilda världar.
Var på basket, såg LF Basket-Jämtland. Trevlig och spännande match. Förstår dock inte, varför spelarna värmer upp igen efter halvtidsvilan. Är de inte uppvärmda efter att ha spelat två quarters? Skulle se märkligt ut om man värmde upp efter varje period i ishockey. Christoffer Ryan och LF Basket verkar må bra av att Rudy Mbemba är skadad. Ryan tar större ansvar i spelet och LF Basket spelar mer som ett lag. Karismatiske coachen Charles Barton, har nog också insett detta faktum, men kan givetvis inte basunera ut detta offentligt.
Passfoto. Det var på den tiden, när det var dags att ta nya passfoton. Jag valde en sådan där fotoautomat, som fanns på vissa utvalda platser . Det var ett billigare och smidigare sätt, än att anlita en riktig passfotograf. Jag betalade utanför automaten, gick in och satte mig på pallen. Läste instruktionerna på skärmen, lite snabbt och stressat. Det var visst viktigt att ställa in rätt höjd på stolen, för att fotot av ansiktet skulle bli optimalt. När jag höll på att ratta in stolen, så blixtrade det till. Endast kalufsen kom med. Kammade mig och försökte le. Väntade tålmodigt några sekunder, men inget hände. Jag blev frustrerad och reste mig upp, då blixtrade det till igen. Det blev ett foto av magtrakten. Satte mig igen och inget hände. Frustrationen var på hög nivå. Tittade lite oroligt ut genom skynket och givetvis small det av ett foto igen. Fotoserien som sedan kom ut, innehöll inget foto på ansiktet. Det var en ren katastrof. Jag insåg då, att det var enklast att trava iväg till en riktig passfotograf. Ibland bedrar snålheten visheten.
Kommentarer
Skriv ny kommentar